Skräckfilmsbloggen

Utgivningsår: 2006

Ursprungsland: Kanada

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Claire (Gabrielle Anwar) tar semester i ett ensligt hus på landet. Mystiska saker börjar hända i Claires omgivning och hon inser att hon inte kan fly från det.

The Marsh börjar bra. Men tyvärr, ju längre in i filmen jag kommer desto mer faller den. The Marsh är full av dumma clichéer och massa småsaker jag irriterar mig på. Visst, skådespelarna gör ett bra jobb men filmen känns på något sätt väldigt ytlig. Det finns stora hål i storyn som det inte går att undkomma, missar från regissörernas sida.

Trots detta är filmen ändå ganska läskig, jag ryckte faktiskt till flera gånger. Ett plus för det alltså, men lite trist att jag alltid var väl förberedd på att jag skulle göra det. Många skräckfilmer är likadana vad gäller detta, men The Marsh innehåller knappt någon oförutsägbar skrämselscen alls. Man är nästan alltid förberedd på vad som kommer hända och det tar lite udden ur spänningen.

Omdöme: Är du inte så mycket av den analyserande personen och bara nöjer dig med att bli rädd så kan The Marsh falla dig i smaken. Vill du ha mer än bara skrämselscener finns det dock bättre filmer i ”haunted house”-kategorin.

Skrämselfaktor: Medel

Utgivningsår: 2008

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Några personer börjar få mystiska meddelanden på sina mobiltelefoner. Meddelandena är daterade tre dagar in i framtiden och innehåller deras eget dödsskri.

Trots nästan bara dåliga recensioner var jag nyfiken på den amerikanska remaken av One Missed Call. Det är en ren ripoff, med nästan exakt likadana scener. En sak som dock skiljer sig och som skrämde mig ganska mycket är de skrämmande ansiktena som offren ser efter att de fått dödsmeddelandet.

Den här filmen är alltså snarlik den asiatiska, men lite sämre på de flesta punkter. Trots det är det inte en dålig film och du kommer troligtvis hoppa till några gånger. Men om du ska se One Missed Call så rekommenderar jag den asiatiska.

Ett plus i remaken tycker jag är att slutet är bättre förklarat, och man förstår iallafall lite mer hur förbannelsen började.

Sammanfattning: Likartad remake, men något sämre än originalet.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se One Missed Call? Om du inte gillar asiatiska filmer så är det här trots allt en godkänd ersättare.

Utgivningsår: 2009

Svensk titel: Närkontakt

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare/Thriller/Sci-Fi

Grupp: Utomjordingar

Språk: Engelska

Dr. Abigail Tyler berättar historien om hennes möten med aliens och vi får följa de mystiska saker som händer i staden Nome i Alaska och hur människor berättar saker genom hypnos som de själva inte kommer ihåg.

När filmen är slut lämnas jag med två meningar i huvudet. Är filmen på riktigt? Har detta hänt i verkligheten? Många skräckfilmer påstås nuförtiden vara verklighetsbaserade och man förstår att det ofta är ett trick för att locka folk att se filmen. Men den här... Jag har letat efter bevis för att den är sann, men inte hittat något. Inte heller finns det bevis för att den är påhittad. Kommer man någonsin få veta?

Inom oss finns både rädsla och nyfikenhet för vad som finns där ute, bortanför jorden. Vissa förnekar att det skulle finnas någonting överhuvudtaget, och jag undrar varför. Kanske man bortförklarar det för att det helt enkelt inte finns någon logisk förklaring, för att man själv inte förstår. Men att vara öppen för främmande saker tycker jag är viktigt, att vara helt stängd leder ingen vart.

I den här filmen får man se det som påstås vara de riktiga inspelningarna, och samtidigt de scenerna som är återuppbygda. Men om filmen nu är sann, om intervjun och inspelningarna från år 2000 är helt riktiga, varför har man inte hört någonting om det? Jag har hört att regeringen ska ha sopat undan spåren. Men ändå, det borde ha kommit ut, man borde ha hört eller läst om detta, speciellt om intervjun i filmen är sann.

Filmen utspelar sig i Nome i Alaska. Jag har läst på internet att FBI besökt stället ett antal gånger. De ska tydligen ha sett vita ugglor, men inte träffat på något om utomjordingar. Vad som är lite konstigt är att det som i filmen påstås vara Nome är inte Nome egentligen.

The Fourth Kind bygger upp en sanslöst obehaglig stämning och bjuder till och från på några riktigt smaskiga skrämselscener. Filmen lämnar som sagt mycket tankar och funderingar i huvudet efteråt, mycket att reflektera över helt enkelt.

Sammanfattning: The Fourth Kind är riktigt sevärd och bjuder på något helt annorlunda än vanliga skräckfilmer.

Skräckfaktor: Medel/Hög

Varför ska jag se The Fourth Kind? Det är en unik upplevelse som alla skräckfilmsfans måste få vara med om.

Utgivningsår: 2008

Ursprungsland: USA

Genre: Thriller/Rysare

Grupp: Förföljelse

Språk: Engelska

Kristen McKay (Liv Tyler) och James Hoyt (Scott Speedman) är precis hemkomna efter en fest. Plötsligt knackar en kvinna på dörren och efter det börjar tre maskerade främlingar terrorisera paret.

När jag precis hade sett The Strangers så var jag måttligt imponerad. Det kändes som en ganska ordinär skräckfilm som inte hade något speciellt. Men sedan, några dagar efteråt, hade filmen etsat sig fast i huvudet och när jag låg och tänkte på den på kvällarna kände jag mig en smula paranoid.

För The Strangers är en typisk psykologisk rysare. Man känner sig en aning psykad efteråt och man reflekterar över filmen ett bra tag. Men filmen innehåller också flera riktigt härliga skrämselmoment som gör att man lite smått skriker till av chock.

Det står att filmen är verklighetsbaserad men det får man ju såklart ta med en nypa salt. Det går inte riktigt att komma ifrån det faktum att filmen känns ganska orealistisk på sina ställen. Att främlingen ibörjan kan ta sig in helt ljudlöst i huset när alla dörrar är låsta är inte särskilt troligt. Liknande saker händer hela filmen igenom och det känns bara dumt.

Men det är inte många filmer som kan påverka en så mycket efteråt och samtidigt få en att sitta helt spänd så länge. The Strangers är faktiskt inte lik någon annan skräckfilm. Vissa jämför den med den franska rysaren Them. The Strangers känns dock bättre på exakt alla punkter.

Sammanfattning: Originell amerikansk rysare med både riktigt bra skrämselmoment och psykologiska aspekter. Tempot är lågt men man sitter som på nålar genom större delen av filmen.

Skräckfaktor: Medel/Hög

Varför ska jag se The Strangers? Har du inte något emot ett lågt tempo rekommenderar jag den här filmen om du vill bli berörd på ett sätt du inte är van vid.

Utgivningsår: 2005

Svensk titel: Från Andra Sidan

Originaltitel: Frágiles

Ursprungsland: Spanien

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Amy (Calista Flockheart) är ny nattsköterska på ett barnsjukhus. Snart börjar barnen bryta både ben och armar utan någon förklaring. Maggie (Yasmin Murphy) skyller på en dam som hon kallar ”the mechanical girl”. Hon berättar att hon på den övre våningen, som är avstängd sedan lång tid tillbaka. Ingen annan vuxen tror på Maggie, men Amy börjar förstå att hon talar sanning. Vad vill damen på övervåningen och vem är hon?

Filmen börjar lovande. Stämningen är kuslig och byggs upp på ett snyggt sett, även några skrämselscener bjuds det på. Men tyvärr, mot mitten faller den rejält. Tempot blir plötsligt riktigt långsamt och det blir oerhört långdraget. Mot slutet känns det bara som en helt onödig film, men det är då som filmens spöke dyker upp och skrämmer livet ur mig. Hon är verkligen riktigt skräckinjagande och inte något som man förväntat sig.

Fragile är en sådan film som är otroligt svår att recensera och betygsätta. Handlingen är inget att klaga på, Fragile har bättre story än många andra rysare. Spöket är som sagt en dröm för skräckfilmsfanatiker, och stämningen är på många ställen kuslig. Skrämselscenerna har man sett förr men det tänker man inte så mycket på. Filmen har alltså några bra punkter, men förutom det långa dåliga mittenpartiet förklarar aldrig regissören varför spöket ser ut som hon gör, slutet går inte ihop med resten av filmen och det är synnerligen irriterande.

Mystiska slut i skräckfilmer kan ibland vara ett plus, men att mysteriumet i den här filmen bara blir ännu djupare när slutet kommer snarare än att det blir löst känns bara oerhört dumt. Såklart att man vill veta hur saker och ting hänger ihop när man suttit och kollat i en och en halv timme. Kanske jag bara missade något när jag halvsov i mittenpartiet?

Sammanfattning: Fragile är en skräckfilm utöver det vanliga som på många sätt är sevärd, men i många avseenden är det samtidigt en ganska medioker film.

Skräckfaktor: Både hög och låg.

Varför ska jag se Fragile? Gillar du läskiga spöken så är det här en film för dig. Om du kan förbise det sega mellanpartiet förstås.

Utgivningsår: 2005

Originaltitel: Chakushin ari 2

Ursprungsland: Japan

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Japanska

Några ungdomar får en dag höra ”dödssignalen” på en telefon igen, och de minns med fasa de dödsbringande samtalen för ett år sedan. De måste ta reda på var samtalen kommer ifrån och de har bara några dagar på sig.

One Missed Call 2 har ungefär samma stil som ettan. Ibörjan händer det inte så mycket, det är först mot slutet som de läskiga scenerna kommer. Och man hoppar verkligen till av skrämselmomenten. Tvåan berörde mig på ett sätt som inte många filmer lyckats med, jag kunde verkligen sympatisera med karaktärerna. Men jag känner mig irriterad. Det känns som att när regissörerna skrev tvåan så ångrade de hur de gjort ettans slut, och hittade på något helt annat istället. Den här filmen hänger inte alls ihop med hur ettan slutade.

Inte heller här i slutet får jag någon förklaring och jag lämnas med stor förvirring. I tvåan känns det dessutom som att folk får signalen litegrann på måfå, i ettan hängde de iallafall ihop mer med varandra. Kanske måste jag se trean för att förstå, men det känns ändå korkat att de gjort såhär. Varför inte lämna lite tid åt att förklara så att man som tittare förstår hur allt hänger ihop?

Sammanfattning: One Missed Call 2 är precis som ettan ganska läskig men saknar djup i handlingen, som att regissörerna hittar på bra filmidéer men inte bryr sig att följa upp dem i slutet.

Utgivningsår: 1980

Ursprungsland: Storbritannien

Genre: Rysare/Thriller

Grupp: Stephen King

Språk: Engelska

Jack Torrance (Jack Nickolson) blir erbjuden ett jobb som vintervaktmästare på Overlook Hotel. Han får höra berättelser om Delbert Grady som mördade sin fru och två döttrar och sedan tog livet av sig, men blir inte avskräckt. Tillsammans med sin fru Wendy (Shelley Duvall) och deras son Danny (Danny Lloyd) bosätter de sig i det ödsliga hotellet. Jack börjar hemsökas av spöken och Danny får varsel om en mörk framtid.

Jag är oftast inte så förtjust i långdragna filmer, exempelvis The Blair Witch Project, men här har vi ett undantag. Första hälften bygger upp en sanslöst obehaglig stämning med suggestiv musik som gör att man sitter som på nålar. Man får ledtrådar om vad som komma skall, men jag skulle ändå inte vilja kalla filmen förutsägbar.

Även jag måste få berömma skådespelarnas insatser. Jack känns makalöst trovärdig och även Danny gör ett fenomenalt bra jobb. Den mystiske köksmästaren Dick får man inte heller glömma, han lyckas väl i att förmedla hotellets mystiska förflutna och gör att filmen lyfter avsevärt.

Sammanfattning: The Shining är en riktigt bra film och skön omväxling från alla dagens b-skräckisar.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se The Shining? Den är troligtvis den mest kända skräckfilmen av alla så den är helt klart ett måste för alla skräckfilmsfans.

Utgivningsår: 2006

Ursprungsland: USA

Genre: Thriller/Rysare

Grupp: Zombieliknande

Språk: Engelska

Övrigt: Remake från originalfilmen 1977

En familj ska resa till Kalifornien på semester, men bilen får punka och de kraschar. Familjen delar upp sig för att skaffa hjälp, men de är inte ensamma i vad de trodde var en öde öken. Muterade människor har bott där i åratal, och de har ett syfte: att terrorisera familjen.

Remaken av The Hills Have Eyes är vid första anblick väldigt lik Wrong Turn. Samma story, de kraschar i ödemarken och blir förföljda och rejält illa behandlade av groteska varelser, med skillnaden att Wrong Turn utspelar sig i skogen och The Hills Have Eyes i öknen. Men varelserna är riktigt lika varandra och man skulle kunna tro att de är från samma film.

Jag tycker dock inte att den här remaken är riktigt lika bra som Wrong Turn. Mutanterna skulle dykt upp senare och dessutom introduceras de på fel sätt. Wrong Turn innehåller mer spänning, nya The Hills Have Eyes är bra men blir lite förutsägbar på vissa ställen. Efter halva filmen försvinner skräcken och det blir mer som en vanlig thriller.

Sammanfattning: En spännande thriller.

Skräckfaktor: Låg/Medel

Varför ska jag se The Hills Have Eyes? Blir du rädd av att fastna i öken ska du definitivt se denna. ;)

Utgivningsår: 2009

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Att man har för höga förväntningar på filmer är nuförtiden ingen överraskning, men att The Unborn skulle vara såhär dålig trodde jag inte. Filmen börjar på ett väldigt märkligt sätt, istället för att låta mig lära känna huvudpersonerna går den direkt på skräckscener. Många kanske tänker ”men det är väl bra?” Nej, inte i det här fallet. Jag kommer aldrig in i filmen och utvecklar inte sympatier med någon av karaktärerna.

Finns det något positivt med den här filmen? Jodå, jag hoppade faktiskt till flera gånger och några scener var utan tvekan riktigt obehagliga. Men några bra skräckmoment räcker inte för att göra en bra film, dessutom är de läskiga scenerna enormt förutsägbara. Innan slutet pumpas det på med specialeffekter för att försöka rädda filmen, men det hjälper tyvärr inte. Det känns krystat och handlingen ter sig ganska fånig ibland. Filmen är upplagd på fel sätt och skulle behöva skrivas om från grunden, det här duger inte.

Sammanfattning: En film man lika gärna kan hoppa över.

Skräckfaktor: Medel, trots allt.

Varför ska jag se The Unborn? Ödsla inte tid på att se denna, det är mitt tips till dig.

Utgivningsår:

Jag måste säga att jag hade väntat mig rejält mycket mer än vad jag blev tilldelad. Filmen börjar bra. Men det är nästan allt. Them är fruktansvärt seg och enformig. De flyr från sitt hus efter att några inkräktare tagit sig in, de blir jagade genom en skog. Skådespelarna lever sig in i rollerna väl, men de agerar ibland så fruktansvärt korkat. Them är inte ens sevärd enligt mig. Vill du se en sån här typ av film, se The Strangers istället.

Utgivningsår: 2007

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Mitt i havet av överskattade rysare kom Dead Silence. Det enda jag visste innan jag såg filmen var att jag tyckte det var skrämmande med dockor i skräckfilmer. Och jag hade så rätt. Dead Silence är riktigt, riktigt bra. Det är inte en The Grudge-skräckis med det enda syftet att skrämmas. Dead Silence har en riktigt bra story som man verkligen vill följa, har man börjat se filmen måste man helt enkelt se klart den.

Och just när man tror att man vet hur allt hänger ihop så tar filmen en överraskande vändning i slutet, grymt bra! Förutom The Haunting in Connecticut var det längesen jag blev rejält skrämd. För dockorna och Mary Shaw är riktigt skräckinjagande. Dead Silence är en makalös film som ingen skräckfilmsälskare får missa, det här är helt enkelt ett måste om man gillar att bli skrämd. För du kommer att bli skrämd – det vågar jag nästan lova.

Utgivningsår: 2009

Urspungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska, Italienska

Övrigt: Remake på Phillipinska Sigaw

När man får höra att de som gjort The Echo är samma regissörer som till The Ring och The Grudge blir ju förstås förväntningarna höga. Bleka svarthåriga asiatiska kvinnor kan man ju aldrig få nog av. Nåväl, många kan, men jag tillhör inte en av dem. Jag blir dock en aning besviken. Skräckmomenten i The Echo är i princip likadana som i de andra filmerna i samma kategori, fast sämre. Den svarthåriga kvinnan kommer upp lite här och var för att skrämmas, och lyckas ibland, men det blir alltså inte alls samma obehagsrysningar som i The Grudge eller thailändska Shutter. The Echo är en sådan film som man antingen kan se eller vara utan. Här

Sammanfattning: I The Echo finns inget revolutionerande att hämta, men det är trots allt en helt okej film som funkar på en skräckfilmskväll.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska du se The Echo? Blir du lätt skrämd av bleka svarthåriga asiatiska kvinnor så kommer du nog gilla den här.

Utgivningsår: 2002

Originaltitel: Honogurai mizu no soko kara

Ursprungsland: Japan

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Japanska

Yoshimi (Hitomi Kuroki) flyttar till en ny lägenhet i ett gammalt hyreshus tillsammans med sin dotter Ikuko (Rio Kanno). Allting verkar perfekt, en fin lägenhet, ett jobb nära tillhands och en ny förskola till Ikuko. Men kort efter att de flyttat in börjar det droppa vatten från taket i sovrummet. Yoshimi meddelar fastighetsskötaren men han tar inte hennes klagomål på allvar. Han berättar att det inte bott någon i lägenheten ovanför deras på länge, vilket gör Yoshimi förbryllad då hon flera gånger hört barnfotsteg från taket. Droppandet från taket blir värre och värre, samtidigt börjar en svarthårig flicka dyka upp som verkar ha något med lägenheten ovanför att göra.

Det är inte ovanligt att en film man läst mycket gott om visar sig vara en besvikelse, kanske har man helt enkelt en annan filmsmak än majoriteten. Men tempot är långsamt, alldeles för långsamt. Jag sitter och väntar länge på att något läskigt ska hända, och det är bara mot slutet som skräckscenerna kommer vilket känns tråkigt med tanke på att de trots allt är riktigt skrämmande.

Att skräckscenerna är alldeles för få och att filmen är rejält seg gör att Dark Water inte alls är så bra som jag hade hoppats på. Dessutom är det ett rejält invecklat slut och jag förstod mig aldrig riktigt på det. Filmen tillhör gruppen ”svarthåriga asiatiska flickor” och enligt mig finns det bättre filmer att hämta i den kategorin.

Sammanfattning: Dark Water är en skräckfilm som ligger precis på gränsen mellan bra och dålig. Den är läskig i slutet men alldeles för långsam.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska du se Dark Water? Du kanske uppskattar den om du gillar långsammare filmer, men själv vill jag ha ett betydligt högre tempo än såhär.

Utgivningsår: 2009

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Sara (Virginia Madsen) och Peter (Martin Donovan) bosätter sig tillsammans med sin familj i en villa i Connecticut. Sonen Matt (Kyle Gallner) är tvungen att bo nära sjukhuset på grund av sin cancerdiagnos. Mystiska saker börjar hända Matt i det nya huset, men föräldrarna bortförklarar det med att han inbillar sig saker på grund av strålningen mot cancern. Efter ett tag förstår dock familjen att huset är hemsökt och det gör Matts svaga tillstånd livsfarligt.

Omdömen runt om i världen brukar oftast inte slå så mycket fel med vad man själv tycker, det gjorde att jag inte hade så höga förväntningar. Men jag har aldrig förr varit med om att en rysare, som av så många inte fått mer än endast godkända betyg, ska vara så bra. Många klagar på de plötsliga skrämselscenerna. Men jag älskar dem.

I så många skräckfilmer är man alltid beredd på när det ska komma en skrämselscen. Kamerans rörelser saktas ner, musiken börjar spelas i bakgrunden och sedan smäller det. Liknande saker händer några gånger i den här filmen också, men så kommer också de scenerna jag älskar så mycket. När man i andra filmer bara skulle sitta och andas ut, när man inte har en aning om att man kommer bli rädd, då, kommer en plötslig ljudeffekt eller ett oförutsett scenbyte.

Varför klaga? Vill man inte se skräckfilmer för att bli rädd? Är det inte det som är meningen? Det är iallafall anledningen till varför jag ständigt söker upp nya rysare, jag vill helt enkelt bli så skrämd att jag skriker av chock. Och det är det inte många filmer som lyckats med, faktiskt bara två stycken, Shutter och Alone. Efter många mediokra filmer trodde jag inte att jag skulle få vara med om något sådant igen, fast den saken har det blivit ändring på nu.

The Haunting in Connecticut är dessutom så mycket mer än bara skrämselscener. Den har en så oerhört berörande story. En kille är cancersjuk och hans mamma tänker aldrig ge upp hoppet. Hela filmen är så otroligt gripande. Men den vore ingenting om inte skådespelarna skulle spela så makalöst bra som de gör. Hur kan det bara vara jag som ser alla kvalitéer filmen har? Eller är jag helt enkelt udda?

Jag skulle kunna beskriva mer om handlingen än jag gjort, jag skulle kunna ösa på med ännu fler superlativ. Men jag tänker inte berätta något mer. Den här filmen måste du uppleva själv. The Haunting in Connecticut är den bästa skräckfilmen jag någonsin sett och jag tvivlar på att någon annan film kommer att ta den platsen. Men det här gör att jag vill se ännu fler rysare, vill hitta mer filmer som är som den här.

Sammanfattning: The Haunting in Connecticut är ett mästerverk. Den optimala skräckfilmen.

Skräckfaktor: Hög!

Varför ska du se Haunting in Connecticut? För att det är en så fruktansvärt bra film!

Utgivningsår: 2007

Svensk titel: Barnhemmet

Originaltitel: El orfanato

Ursprungsland: Spanien

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Spanska

Laura (Belén Rueda), hennes man Carlos (Fernando Cayo) och deras son Simón (Roger Príncep) återvänder till det barnhem hon växte upp i som liten. De rustar upp det fridfulla gamla huset och bestämmer sig för att använda det för att ta hand om handikappade barn. En mystisk gammal dam besöker barnhemmet och sedan hittar Simón snabbt en låtsasvän vid namn Tomás som föräldrarna tar lite notis om. När barnhemmet officiellt ska öppnas försvinner Simón och är sedan spårlöst borta. Barnhemmet är uppenbarligen hemsökt och Laura blir desperat tvungen att söka i sitt förflutna.

The Orphanage har fått mycket positiva recensioner runt om i världen och jag är beredd att hålla med. Skådespelarna är riktigt duktiga och lever sig in rollerna väl, jag tänker speciellt på Simón. Filmen har en välskriven story och är riktigt snyggt filmad. Istället för upprepade skrämselscener byggs den väldigt professionellt upp av kuslig stämning och spelar mycket på det psykologiska. Filmen är sannerligen spännande och känns som en frisk fläkt bland de moderna skräckisarna, dessutom slutar den på ett sätt man inte är beredd på.

Att leka kurragömma betyder inte längre det vi är vana vid. Hur kan ett barn försvinna spårlöst? Varför är barnhemmet hemsökt? Och är verkligen Simóns nyfunna kamrater endast låtsasvänner?

Sammanfattning: The Orphanage är en tilltalande rysare med snyggt foto och spännande story.

Skräckfaktor: Medel.

Varför ska jag se The Orphanage? Det är en bra film helt enkelt.

Utgivningsår: 2009

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare/Thriller

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Advokaten Bryan (Tim Daly) flyttar efter fasterns död in i hennes villa. Han ignorerar ryktena om att huset ska vara hemsökt, då han själv är väldigt skeptisk till övernaturliga händelser. Men mystiska saker börjar hända och Bryan börjar tvivla på sin misstro. Det blir värre och värre och orsakerna till uppenbarelserna tycks ligga i Bryans förflutna.

Filmen börjar bra, men faller tyvärr enormt mycket mot slutet. Suck, varför ett sådant värdelöst slut? Det passar inte alls in och lämnar mig något missnöjd. Filmen har dessutom ett ganska långsamt tempo, skrämselscenerna är dock väl uttänkta och du kommer säkerligen hoppa till några gånger.

Utgivningsår: 2008

Ursprungsland: Storbritannien

Genre: Thriller

Grupp: Förföljelse

Språk: Engelska

Jenny (Kelly Reilly) och Steve (Michael Fassbender) bestämmer sig för att semestra vid den idylliska sjön Eden Lake. Det börjar som en trivsam romantisk helg, men paret stöter på en grupp vulgära tonåringar med Brett (Jack O'Connel) som börjar trakassera Jenny och Steve. Tonåringarnas handlingar mot paret blir värre och värre, och helgen blir inte riktigt som Steve tänkt sig.

Eden Lake kan jämföras med Wrong Turn, lika upplägg och samma sorts skogsmiljöer, men istället för inavlade sydstatsbönder är det nu arga tonåringar som inte har ett enda uns vett i huvudet. Den här filmen visar vad som skulle kunna vara ett riktigt scenario, ett tonårsgäng som spårar ur och går hur långt som helst för att få hämnd. Jack O'Connel spelar riktigt bra och inger verkligen känslan av att vara en känslolös gängledare utan någon som helst känsla för sympati.

Eden Lake är dock inte riktigt så bra som Wrong Turn. Istället för de traditionella sätten att skrämmas på inger Eden Lake magont av att se hur tonårsgänget behandlar paret. Med andra ord psykisk terror på högsta nivå. Det känns dessutom knappast realistiskt utan snarare väldigt tillgjort att paret ska råka ut för så mycket och att gänget alltid ska hitta dem. Detta är väldigt svårt att berätta utan att spoilra, men om du sett filmen vet du vad jag menar.

Sammanfattning: Eden Lake är en helt okej film med ett slut man inte riktigt är van vid, men om du vill se en sån här typ av thriller rekommenderar jag hellre Wrong Turn.

Skräckfaktor: Låg

Varför ska jag se Eden Lake? Om du vill bli berörd på ett sätt du inte är van vid...

Utgivningsår: 1999

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare/Thriller

Grupp: Desorientering

Språk: Engelska

Tre ungdomar beger sig ut i den ödsliga vildmarken för att göra en dokumentär om den så kallade ”Blair-häxan”. Väl där går de vilse och drabbas av panik när mystiska saker börjar hända omkring dem.

Medelvärden av filmrecensionssidor brukar stämma någorlunda med vad man själv tycker, men här har vi ett stort undantag. Jag blev rejält besviken på den här filmen. Ibland brukar skräckfilmer vara sega i några delar, men i The Blair Witch Project händer det knappt någonting. Vandrande och springande fram och tillbaka, det är i princip vad som händer i hela filmen. Jag hade iallafall förväntat mig att få veta vad ”Blair-häxan” var för något, men man fick inte ens en glimt av denne. Det var endast två scener som jag blev någorlunda skrämd av, det var när de satt inne i sitt tält och det hände mystiska saker utanför, och slutscenen. Visst är det otäckt om detta har hänt på riktigt, men filmen berörde mig inte.

Nej, den här filmen föll mig inte alls i smaken.

Sammanfattning: Seg och tråkig film.

Skräckfaktor: Låg.

Varför ska jag se The Blair Witch Project? Den kan säkert vara läskig om man ser den mitt ute i skogen.

Utgivningsår: 2003

Ursprungsland: USA

Genre: Thriller/Rysare

Genre: Zombieliknande, Förföljelse

Språk: Engelska

En dramatisk film med det klassiska ”vara jagad och fly för livet”-temat. Ungdomarna är lämnade åt sitt öde och det är spännande att följa deras kamp för överlevnad. De inavlade sydstatsbönderna är sannerligen groteska och man förstår hur desperat man själv skulle vara om man blev förföljd av dessa. Wrong Turn beskrivs allmänt som en rysare. Jag blev dock inte särskilt rädd av filmen, därför skulle jag hellre vilja kalla den för en riktigt bra thriller med några inslag av skräck.

Sammanfattning: Spännande och välgjord thriller.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se Wrong Turn? Man får lite smått panikkänslor och det är intressant att se hur ungdomarna försöker rädda livet på sig själva.

Utgivningsår: 2005

Svensk titel: Instängd

Ursprungsland: Storbritannien

Genre: Rysare

Grupp: Monster

Språk: Engelska

Jag har läst många recensioner om The Descent, och de flesta har varit väldigt positiva. Men efter att eftertexterna börjat rulla tycker jag inte den var riktigt så bra som många sagt. Början är riktigt seg och intresset hinner svalna innan filmen verkligen kommer igång. Ungefär i mitten av filmen är det som mest läskigt, med flera riktigt bra skrämselscener. Men sedan får man ordentliga tittar på ”monstren”, och när flykten börjar känns det snarare som en helt okej äventyrssfilm än en rysare. Slutet är riktigt tillkrånglat och ger en ingen riktig klarhet i vad som hände, synd att de inte följde upp filmen bättre än så.

Sammanfattning: The Descent saknar det där lilla extra och helhetsintrycket blir lite svajigt, filmens dåliga början och slut vägs dock upp av det riktigt bra mellanpartiet med en lyckad obehaglig klaustrofobisk känsla.

Skräckfaktor: Medel/Hög

Varför ska jag se The Descent? Den är blodig, spännande och helt klart sevärd.

Utgivningsår: 2002

Originaltitel: Gin gwai

Ursprungsland: Hong Kong, Singapore

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Flera asiatiska språk

Mun (Angelica Lee) får synen tillbaka efter 18 års blindhet genom en hornhinnetransplantation. Vad hon inte vet är att den gamla hornhinneinnehavaren var en synsk kvinna som kunde se andar. Mun har nu också fått denna förmåga, och ser svartklädda gestalter och skuggor som verkar varsla om plötsliga dödsfall runtomkring henne. Hennes spegelbild speglar inte längre hon själv, utan den gamla ägaren till hornhinnorna. Sökandet börjar och Mun måste hitta henne för att kunna lösa mysteriet.

Några scener i The Eye skrämde livet ur mig, framförallt korridorscenen och hisscenen efter Mun fått tillbaka synen, men överlag är den ganska seg vilket gör den rätt långtråkig i vissa delar. Den är trots det en intressant och ganska spännande film, men det långsamma tempot gör tyvärr att intresset sjunker till och från.

Sammanfattning: Ganska traditionell asiatisk rysare med långsammare tempo men på många ställen kuslig stämning.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se The Eye? Gillar du spökfilmen är det bara att lägga till den här i samlingen.

Utgivningsår: 2006

Ursprungsland: Spanien, Storbritannien

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Marie (Anastasia Hille) ärver sina döda föräldrars farm och åker dit för att kolla in den. Hon träffar på sin okände bror Nikolai (Carlos Reig) som berättar att han också fått samma besked. Väl där börjar mystiska saker hända och Marie och Nikolai ser sina dubbelgångare, något som inte är ett gott tecken.

The Abandoned börjar så bra. Ett övergivet hus mitt i natten, med massor av hemligheter. Många delar är riktigt skrämmande och det lovar gott. Tyvärr, tyvärr faller den ju längre den fortgår och slutar i ett magplask. Slutet var helt oväntat och hängde inte ihop med resten av filmen. Oförutsägbara filmslut brukar vara ett plus men inte i det här fallet. Tid som spolas tillbaka, platser som byts ut mot varandra, det är helt enkelt rejält rörigt och man får ingen riktig koppling.

Sammanfattning: Synd att en rysare med så mycket potential förbrukas på fel sätt.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se The Abandoned? Tja, du kan ju se början och stänga av någonstans i mitten.

Utgivningsår: 2006

Ursprungsland: USA

Genre: Thriller

Grupp: Förföljelse

Språk: Engelska

Övrigt: Remake av originalet från 1979

Jill (Camilla Belle) får som jobb att vara barnvakt i ett vackert avlägset hus. Allting verkar lugnt och stillsamt och hon ser framför sig en lugn skön kväll. Men när hon sett sig om i huset börjar en främling ringa till henne. Först säger han ingenting, sedan säger han åt henne att kolla barnen. Jill får panik och ringer polisen. Mardrömmen börjar på allvar när Jill får reda på vart mannen finns.

Det tar extremt lång tid innan filmen börjar på riktigt, och den långa väntetiden gjorde att jag var nära på att stänga av filmen innan jag ens sett klart den. Det händer verkligen inte mycket den första timmen. En okänd man ringer och ringer, Jill vandrar runt i huset. Nja, nog hade man önskat att det skulle hända mer.

Ibörjan känns filmen realistisk, den känslan försvinner dock snabbt. Att mannen ska kunna leka så mycket med henne utan att bli upptäckt, känns väldigt mycket som sånt som aldrig skulle kunna hända på riktigt. Camilla Belle gör dessutom inte mer än en godkänd skådespelarinsats.

Sammanfattning: When a Stranger Calls är skrämmande till och från.

Skräckfaktor: Låg/Medel

Varför ska du se When a Stranger Calls? Den är säkert sevärd för dig som gillar den här sortens film.

Utgivningsår: 2007

Originaltitel: Faet

Ursprungsland: Thailand

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Thailändska

När jag fick höra att duon som skapat Alone var samma killar som gjort Shutter blev jag oerhört ivrig och mina förväntningar var på topp. Att duon skulle kunna göra två mästerliga rysare i rad hade jag svårt att tro. Men när eftertexterna börjat rulla satt jag där med ett leende. Alone är nästan precis så bra som Shutter. Grymt bra skräckmoment, oerhört välskriven story och fantastiska skådespelare.

Regissörerna lyckas så otroligt bra med att göra sina filmer till mer än bara skräckfilmer. Makalöst oförutsägbara och nagelbitande rysare. Faktum är att Alone slår Shutter på en punkt, och det är att pumpa på med fenomenala skrämselscener på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Jag är helt hänförd.

Sammanfattning: Alone är ett mästerverk i rysargenren och har en helt otrolig mängd härliga skrämselscener.

Skräckfaktor: Hög!

Varför ska jag se Alone? Gillar du att bli skrämd? Dåså. ;)

Utgivningsår: 2003

Originaltitel: Chakushin ari

Ursprungsland: Japan

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Tal: Japanska

En dag får Yumis (Kou Shibasaki) väninna ett mystiskt meddelande på sin mobiltelefon. Mobiltelefonnumret är samma som hennes eget och meddelandet är daterat två dagar in i framtiden. Meddelandet innehåller hennes eget dödsskrik. Efter två dagar dör Yumis väninna under mystiska omständigheter, exakt det klockslag som meddelandet var daterat. Fler personer drabbas av detta hemska öde och en dag upptäcker Yumi att hon själv har ett likadant meddelande. Hon måste lösa mysteriet innan det är försent, och hon har bara två dagar på sig.

Att sin egen mobiltelefon ringer till sig själv, att datumet är daterat två dagar in i framtiden, och att ringsignalen inte finns inlagd på telefonen. Det går alltså inte att komma ifrån det faktum att One Missed Call verkligen är så orealistisk en skräckfilm någonsin kan bli. Det är dessutom en väldigt ojämn film. Skrämselscenerna är riktigt otäcka, men filmen är i vissa partier ganska seg och långdragen.

Slutet är alldeles för krångligt. Massa saker händer på samma gång och man har svårt att hänga med i vad som verkligen händer, speciellt när det är ett språk som man inte förstår. Man hade kunnat korta ner första hälften av filmen, och lagt den tiden på att visa för oss i slutet hur allt hänger ihop.

Sammanfattning: Intressant japansk rysare som troligtvis kommer få dig att bli skrämd, men filmen är inget utöver det vanliga.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska du se One Missed Call? Så att du kan skrämma dina kompis sen genom att lägga in ringsignalen på dennes telefon. :)

Utgivningsår: 2002

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Övrigt: Remake av japanska Ringu från 1998

Jag hade väldigt höga förväntningar på The Ring. Av flera recensioner jag läst är detta en av få amerikanska remakes som är bättre än det asiatiska originalet, i det här fallet japanska Ringu från 1998. The Ring är faktiskt nästan så bra som jag hade trott att den skulle vara. Men om man är ute efter en film med traditionella skrämselscener är man fel ute, The Ring är mer en psykologisk skräckfilm.

När jag precis sett filmen så var jag inte helt tillfredsställd, jag hade helt enkelt inte blivit så skrämd som jag trodde att jag skulle bli. Men nu efteråt inser jag att detta verkligen är en riktigt bra psykologisk rysare som man reflekterar över i efterhand. Mysteriet med videobandet och den lilla flickans koppling till det... Det är med spänning man sitter och väntar på att få veta mysteriumets orsak.

Sammanfattning: En välskriven, fängslande och kuslig rysare.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska du se The Ring? Kanske kommer du bli räddare än jag blev? Har hört att många inte vågar kolla ner i brunnar efteråt. :)

Utgivningsår: 2009

Ursprungsland: Spanien

Genre: Rysare

Grupp: Zombies

Tal: Spanska

Ett SWAT-team och en läkare tar sig in i den infekterade lägenheten för att få kontroll på situationen. Ett ungdomsgäng hittar en annan väg in, men blir sedan instängda då den sista möjligheten till utväg spärras av.

REC 2 tar vid precis där den första filmen slutade. Man får följa SWAT-teamet genom deras filmkameror på hjälmarna och samtidigt de dumdristiga ungdomarna som tagit sig in för att få ett rejält scoop. Läkaren berättar om viruset och man får några ledtrådar om vad som hände innan den första filmen, varför viruset började spridas.

Sammanfattning: REC 2 är väldigt lik ettan, men når inte riktigt upp till samma höga klass.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska du se REC 2? Har du sett ettan är det här nästan ett måste.

Utgivningsår: 2005

Ursprungsland: USA

Genre: Thriller

Grupp: Mysterium

Språk: Engelska

Efter mammans död blir dottern Emily (Dakota Fanning) allt mer tystlåten. Fadern David (Robert de Niro) försöker nå fram till sin dotter men hon vägrar tala om vem hennes låtsasvän Charlie är. Hemska saker händer varje natt och Emily skyller på Charlie. Emily har inga riktiga vänner och David tror att det är därför hon skapat sin låtsasvän. Men ibland finns det saker som inte vuxna förstår, och låtsasvännen är långt mer skrämmande än han själv tror.

Både Robert de Niro och Dakota Fanning gör mycket bra skådespelarinsatser i den här filmen. Den är ganska långdragen på sina håll, men också väldigt spännande. Just när man tror att man vet vad som kommer hända så tar filmen en överraskande vändning. Man skulle behöva se filmen igen för att förstå hur allt hänger ihop.

Sammanfattning: Välskriven och spännande thriller.

Skräckfaktor: Låg/Medel

Varför ska du se Hide and Seek? Gillar du smarta psykologiska thriller är det här en film för dig.

Utgivningsår: 2004

Ursprungsland: Thailand

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Thailändska

Efter en fest råkar Tun (Ananda Everingham) och Jane (Natthaweeranuch Thongmee) ut för en bilolycka där de kör på en kvinna. Jane vill gå ur bilen för att se hur det gick med kvinnan, men Tun stoppar henne. Tun är fotograf och efter olyckan börjar konstiga skuggor uppenbara sig på hans bilder. Jane tror att det är kvinnan de körde på som hemsöker dem, något som Tun vägrar tro på. När de får veta att inget olycksfall har rapporterats från olycksplatsen och när kvinnan börjar uppenbara sig i deras lägenhet tätnar mystiken. Tun får reda på att kvinnan gick på samma högskola som han, och nu förföljer hon honom.

Vissa liknar den här filmen vid Ju-on / The Grudge, men till skillnad från de filmerna så är Shutter inte endast ute för att skrämmas. Shutter har en riktigt genomtänkt story som filmen genomsyras av. Men skräckmomenten är, även de, något av det bästa jag sett. Det är en riktig nagelbitarfilm och flera gånger flög jag upp från soffan. Slutscenen är den mest obehagliga jag sett någonsin i en skräckfilm, som ger mig kalla kårar långt efter att jag sett filmen.

Det finns en amerikansk remake av filmen som släpptes 2008, men jag har bestämt mig för att inte se den. Amerikanska remakes av asiatiska filmer brukar oftast vara sämre än originalen, och av recensionerna jag läst stämmer det påståendet extra mycket in angående Shutter. Jag antar att jag inte är ensam om att inte vilja förstöra mitt efterföljande intryck av filmen, för det här är en av de bästa rysare jag sett, någonsin. Makalöst bra.

Sammanfattning: En av de läskigaste filmerna jag sett som dessutom är grymt spännande och välgjord.

Skräckfaktor: Hög!

Varför ska jag se Shutter? Om du inte har problem med att språket inte är på engelska, så är Shutter ett absolut måste om du är någorlunda intresserad av skräckfilm!

Utgivningsår: 2007

Ursprungsland: Spanien

Genre: Rysare

Grupp: Zombies

Språk: Spanska

Ángela (Manuela Velasco) och kameramannen Pablo (Pablo Rosso) gör ett reportage på en brandstation i Barcelona där de ska få följa med brandmännen under ett nattskift. Det blir utryckning till en lägenhet där de fått ett larm om en kvinna som är instängd. Ángela och Pablo dokumenterar när brandmännen bryter sig in i lägenheten för att rädda kvinnan, när hon plötsligt går till attack mot dem. När de försöker fly inser de att de är instängda, polisen och militären har satt hela lägenheten i karantän och hotar att döda dem om de försöker ta sig ut, och den enda förklaringen de får är att ett okänt virus finns i byggnaden. Kamerateamet och brandmännen får själva bevittna vad som händer när man smittas, man förlorar kontrollen över sig själv och blir okontrollerbar och extremt våldsam. Medan de försöker rädda sina liv låter de hela tiden kameran rulla.

Ibörjan av filmen är det lugnt, vi får följa Ángela och Pablo när de intervjuar några brandmän och de visar oss hur det ser ut på en brandstation. Men efter ungefär tjugo minuter börjar filmen på allvar. Jag brukar inte bli skrämd av halvt levande, halvt döda människor, men i REC blev jag rejält skrämd ett flertal gånger. Man får bevittna när zombies utan förvarning hoppar fram framför kameran, och när de sedan jagar en genom lägenhetsbyggnaden. REC är filmad med en vanlig handkamera, vilket gör att man lever sig in i filmen på ett annorlunda sätt. Skådespelarna spelar mycket bra, och framför väldigt väl den klaustrofobiska panikkänsla som filmen försöker leverera.

Sammanfattning: En riktig nagelbitarfilm som är riktigt snyggt filmad.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se REC? Det är intressant och annorlunda att den är filmad med en vanlig handkamera, och vill du hoppa till så är den här filmen att rekommendera.

Utgivningsår: 2007

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Micah (Micah Slott) och Katie (Katie Featherston) har ett trivsamt liv tillsammans i ett hus i Kalifornien i USA. En dag berättar Katie för Micah att hon känner sig förföljd av en vålnad, vilket gör att Micah sätter upp övervakningskameror i huset för att bevisa att så inte är fallet. Men efter ett tag syns det på övervakningskamerorna att det verkligen händer mystiska saker under nätterna, och Micah förstår att det faktiskt finns något i huset. Hur ska han kunna rädda Katie?

Det hela började som en amatörfilm på en privat filmfestival, Paranormal Activity tog en vecka att spela in, och hade en minimal budget. Tack vare filmfestivalen fick en känd regissör upp ögonen för filmen och 2009 hade den världspremiär.

Jag lät mig luras rejält. Jag hade hört att filmen var verklighetsbaserad, för det skulle den ju kunna vara, vilket gjorde att jag blev riktigt skrämd. Men efter jag sett den letade jag upp mer fakta kring filmen och hittade då information som tydde på att den inte alls är verklighetsbaserad.

Varför filmen känns så verklig är för att den är filmad med vanliga handkameror, vilket såklart ger filmen en mer realistisk känsla än de traditionella skräckfilmerna. Jag har läst om biobesökare som svimmat efter att de sett filmen, för att den enligt dem varit så fruktansvärt läskig. Filmen har fått rykte att vara ”den läskigaste filmen genom tiderna”, vilket jag tycker är enormt överdrivet.

Jag tycker filmen är alldeles för seg ibörjan, visst behövs det en riktigt inledning, men när det inte händer något minsta läskigt i hela första hälften av filmen så blir man lätt uttråkad. Andra hälften är dock mycket bättre och man förstår varför man satte igång den, för att bli rädd.

Sammanfattning: Ojämn men intressant rysare som först kommer igång ungefär efter halva filmen.

Skräckfaktor: Medel

Varför ska jag se Paranormal Activity? Det är en väldigt intressant film i den aspekten att det finns så många olika åsikter om den. Därför är den nästan ett måste att se, för det är väldigt svårt att recensera och betygsätta den.

Utgivningsår: 2007
Ursprungsland: USA
Genre: Rysare
Grupp: Stephen King
Språk: Engelska

Mike Enslin (John Cusack) är en känd författare som i sina böcker skriver om hemsökta hus. Han besöker regelbundet olika hotell som sägs vara hemsökta av spöken, dock är han själv väldigt skeptisk till det övernaturliga. En dag får han ett vykort av en okänd avsändare, där det står ”Hotel Dolphin” och ”Don't enter Room 1408”. Han blir förstås väldigt nyfiken på detta vykort, och kontaktar hotellägaren Olin (Samuel L. Jackson). Olin bekräftar att det finns ett rum som heter 1408 i hans hotell, men han vägrar låta Mike övernatta i rummet då det skett flera mystiska dödsfall där. Mike tar dock inte varningarna på allvar och efter många övertalningsförsök låter Olin honom tillbringa en natt i rummet. Det verkar vara som vilket rum som helst, men efter ett tag börjar konstiga saker hända. När han desperat försöker ta sig ut ur rummet inser han att han är instängd och det finns ingen väg ut.

Förutom att se skräckfilmer brukar jag också spela mycket skräckspel, bland annat ”Silent Hill 4: The Room”. Efter att ha sett filmen slår det mig hur lika spelet och den här filmen är, att vara fast i ett hotellrum och inte kunna ta sig ut. Troligtvis har spelet hämtat inspiration från Stephen Kings bok, som den här filmen är baserad på.

Jag hade inga förväntningar, hade inte ens hört talas om 1408 innan jag såg den. Så filmen kom som en positiv överraskning för mig. Som huvudrollsinnehavare är John Cusack godkänd, inte så mycket mer. Hotellägaren, Samuel L. Jackson, spelar dock mycket bra, och får verkligen fram mystiken som filmen handlar om. Ibland kan det bli lite väl orealistiskt, och många saker hänger inte alls ihop med varandra, men specialeffekterna är då verkligen inget att klaga på.

Sammanfattning: Om du letar efter en film att bli skrämd av är 1408 inte att rekommendera. Det är endast ett fåtal skrämselscener. Men det spelar inte så stor roll, då 1408 ändå är en riktigt bra film.

Skräckfaktor: Låg/Mellan

Varför ska jag se 1408? Det är en annorlunda skräckfilm och en riktigt bra sådan.