SHUTTER
Utgivningsår: 2004
Ursprungsland: Thailand
Genre: Rysare
Grupp: Spöken
Språk: Thailändska
Efter en fest råkar Tun (Ananda Everingham) och Jane (Natthaweeranuch Thongmee) ut för en bilolycka där de kör på en kvinna. Jane vill gå ur bilen för att se hur det gick med kvinnan, men Tun stoppar henne. Tun är fotograf och efter olyckan börjar konstiga skuggor uppenbara sig på hans bilder. Jane tror att det är kvinnan de körde på som hemsöker dem, något som Tun vägrar tro på. När de får veta att inget olycksfall har rapporterats från olycksplatsen och när kvinnan börjar uppenbara sig i deras lägenhet tätnar mystiken. Tun får reda på att kvinnan gick på samma högskola som han, och nu förföljer hon honom.
Vissa liknar den här filmen vid Ju-on / The Grudge, men till skillnad från de filmerna så är Shutter inte endast ute för att skrämmas. Shutter har en riktigt genomtänkt story som filmen genomsyras av. Men skräckmomenten är, även de, något av det bästa jag sett. Det är en riktig nagelbitarfilm och flera gånger flög jag upp från soffan. Slutscenen är den mest obehagliga jag sett någonsin i en skräckfilm, som ger mig kalla kårar långt efter att jag sett filmen.
Det finns en amerikansk remake av filmen som släpptes 2008, men jag har bestämt mig för att inte se den. Amerikanska remakes av asiatiska filmer brukar oftast vara sämre än originalen, och av recensionerna jag läst stämmer det påståendet extra mycket in angående Shutter. Jag antar att jag inte är ensam om att inte vilja förstöra mitt efterföljande intryck av filmen, för det här är en av de bästa rysare jag sett, någonsin. Makalöst bra.
Sammanfattning: En av de läskigaste filmerna jag sett som dessutom är grymt spännande och välgjord.
Skräckfaktor: Hög!
Varför ska jag se Shutter? Om du inte har problem med att språket inte är på engelska, så är Shutter ett absolut måste om du är någorlunda intresserad av skräckfilm!
