Skräckfilmsbloggen

Utgivningsår: 2005

Ursprungsland: USA

Genre: Rysare

Grupp: Spöken

Språk: Engelska

Allen Pyke och Julie hittar sin dotter död i deras lägenhet. De bestämmer sig för att flytta till en avlägsen stuga i skogen för att finna harmoni. Julie är intresserad av att fotografera och en dag ser hon sin döda dotter på ett foto. Efter det blir hon besatt av att fotografera och hon hittar fler och fler spöken på sina foton.

Ta Shutter och The Amityville Horror. Blanda de två och sänk sedan kvalitén några snäpp. Då har du Dark Remains.

Det här är en sån där typisk film som är svår att recensera, just för att den är så ojämn. Fotot är snyggt och stämningen är kuslig. Men flertalet av skådespelarna skulle jag vilja byta ut. Vissa gör rent ut sagt bedrövliga insatser. Jag såg den här filmen utan svensk text och det var verkligen hopplöst. Cheri Christian pratar ibland så tyst att man måste höja volymen flera snäpp för att höra vad hon säger. Detta gör att skrämselscenernas ljud blir alldeles för högt och man blir tvungen att sänka igen. Så jag måste nog se om den här filmen, med svensk text.

Många av skrämselscenerna känns igen från tidigare, men de lyckas ändå få mig att bli skrämd. I slutet blir det dock alldeles för överdrivet med alla chockeffekter, och det tar udden ur skräckkänslan.

Omdöme: Om du vill se en skräckfilm bara för att bli rädd, så kan nog Dark Remains passa dig bra.

Skräckfaktor: Medel/Hög

Utgivningsår: 2007

Ursprungsland: Irland

Genre: Rysare

Grupp: Mysterium

Språk: Engelska

Några ungdomar åker till Irland för att försöka hitta de omtalade magic mushrooms. De lämnar sina mobiltelefoner och tillhörigheter i bilen, beredda på sitt livs narkotikarus som svamparna sägs frambringa. Det går dock inte riktigt som de tänkt sig och de börjar försvinna en efter en. När en av dem hittas mördad bryter paniken ut och alla ställer sig frågan – är det verklighet eller bara hallucinationer?

Jag hade inte hört så mycket om Shrooms innan jag såg den vilket gjorde att jag heller inte hade så höga förväntningar. Nu efteråt inser jag att mina reaktioner är blandade, filmen har både sina starka och svaga sidor.

Till att börja med måste jag säga att Shrooms skrämde mig på ett sätt som inte många filmer lyckats med. Att den är filmad på ett mycket skickligt sätt, att skogsmiljöerna lyckas inge en klaustrofobisk känsla, samt att flera av skrämselmomenten är väl uttänkta gör att stämningen blir ytterst obehaglig.

Nu kommer det en skrämselscen. Jag är beredd på det nu. Alldeles snart... AAH!

Detta hände mig flera gånger under filmen. Att jag ofta är beredd på skrämselmomenten är såklart tråkigt, men att jag ändå blir skrämd är ju ändå positivt. Detta kan bero på att den svarta gestalten faktiskt är ganska otäck.

Det dåliga med den här filmen är att den känns väldigt krånglig på sina ställen. Alla ”drogflashbacks”, eller vad man nu ska kalla det, gör att det blir väldigt rörigt och man tappar ibland greppet. Ett annat minus är att man får se flera skräckscener innan de verkligen äger rum, och detta förtar överraskningsfaktorn

Shrooms har ett oförutsägbart slut. Även fast ledtrådar läggs upp på silverfat mitt framför mina ögon sitter jag ändå där förbluffad när eftertexterna börjar rulla. Detta har hänt mig flera gånger, jag lyckas inte tyda ledtrådarna, därför att jag själv inte alls tänker på det.

Omdöme: Shrooms är en skräckfilm som ligger över snittet. Det känns som ett nytillskott i genren, men det är på många sätt ändå en ganska traditionell rysare. Trots några dåliga saker är ändå stämningen riktigt kuslig filmen igenom. Shrooms är ganska lik The Blair Witch Project, men enligt mig mycket bättre.

Skräckfaktor: Medel/Hög